Mango & Hallon

Gym, Friskis, i cirkus en och en halv timme med min lilla bestisfestis. Otroligt skönt, faktiskt, och även om samtalsämnena ibland tryter efter snart nio års tid så är jag alltid bekväm med henne. Till och med assvettig och äcklig, höh. Träning är vår miljö, typ. Love it, hur som helst. Enda negativa är att man blir så äcklig, hahaha, och så måste man tvunget se två jäkligt snygga killar träna bredvid en. Huhu. Aja, that's life osv. Sedan åt jag hur som helst en ICA-sallad - bästa valet hahaha både nyttigt och proteinrikt osv - och lite nötter (ska vara nyttig). Nu ska jag snart ut på prommis med en annan fin vän och sedan göra massa läxor (som skulle gjorts tidigare men självklart gör jag dem inte förrän i sista stund). Livet är fint ibland, huh. 

 

Det irriterar mig att bakgrunden var så satans svår att fixa i designen. Färger och headers har jag kunnat länge, men bakgrunder? Det övergår mitt förstånd. Aja, jag får göra mitt bästa en annan dag, helt enkelt. Är alldeles för trött för att sitta och läsa obegripliga koder för tillfället.

Jag är sjutton år gammal, 160 centimeter kort och 58 kilo tung. Jag har försökt göra denna resa tidigare men aldrig hittat tillräckligt med motivation eller ork. Så mycket annat (serier och vänner) har kommit i vägen för det. Men nu ska det bli ändring. För första gången på väldigt länge tänker jag bli nöjd med min kropp och försöka bota min ångest och ta död på mina ohälsosamma tankar. 

 

Jag har tidigare varit i någon form av ett före-ätstörnings-stadie, vilket resulterade i snabb viktnedgång en period för snart två år sedan (att det redan gått så lång tid?). Jag drev en blogg riktad till andra pro-ana-människor (som jag kallade mig), människor som då tänkte som jag och som jag ville bli som. Jag ville bli tunn som luft. Jag visste själv att målet varken var hälsosamt eller enkelt, men när ångesten och tankarna tränger sig på ordentligt så är det inte mycket som stoppar en (nästan) sjuk människa. Det var för tre år sen (om inte mer) som jag började räkna kalorier, och hur mycket jag än försöker släppa det så finns det alltid någonstans där i bakhuvudet - hur mycket innehåller potatisen jag äter? är flingorna för många för dagens mål? kommer jag gå av mig detta idag? - och jag tror aldrig jag kommer bli av med det. Därför tänker jag göra något bra av saken och bara räkna dem uppåt - så att jag når mina mål och äter hälsosamt och tillräckligt mycket. Jag får bara hoppas att jag denna gång dras mot rätt håll och inte mot fel. 

 

Jag klagar inte på mina år styrda av kalorier, för jag har träffat fantastiska vänner på vägen, men jag önskar verkligen inte att någon annan ska gå den. Det är inte värd all ångest, och därför hoppas jag att folk, om någon nu kommer läsa, ska lära sig något av andras misstag. Din kropp är din och den är ingen leksak. Det lärde jag mig alldeles för sent och jag ångrar det. Men jag har släppt det och gå vidare - jag tjänar inget på att leva i dåtid. Det gör ingen annan för den delen. 

 

Angående mitt namn - mangohallon - så är det den bästa frysta bärblandningen som kan erbjudas på ICA. Den är fantastisk och nyttig och helt enkelt mmmmm. Så. nu vet ni.